Vad vore livet utan mina pojkar Revo och Danne.
Utan dem så vore livet inte alls lika roligt.
Om några månader så har vi våran lilla bebis hos oss och våran
lilla familj är komplett.
Livet känns lite konstigt just nu.
Att jag Ida Andersson skall bli mamma till ett litet underverk.
(tror inte jag har vaknat upp ur min dröm än)
Att jag har allt i livet som många människor önskar sig.
Många glädjes med oss och några är bara avundsjuka.
Varför vara avundsjuk??
Varför inte glädjas med oss??
Den frågan ställer jag mig ofta.
Som tur är det deras huvudvärk och inte min =D

Dagen kommer gå i lugnets tecken precis som BM ordinerade.
Ryggen känns bra när jag ligger eller sitter gott men när
jag går några extra steg eller böjer mig på vissa sätt
så hugger det till..
Jag har inte tappat hoppet än att det inte skall gå över.
Dock är det många som säger att har foglossning börjat nu så
kommer det att hålla i sig resten av tiden mer eller mindre.
Det återstår att se..
Nu skall jag ta min stora kopp kaffe och sällskapa Revo ute.

Önskar er en fortsatt trevlig dag och att ni alla har det riktigt gott.
Här kommer några sommar kort som jag tagit.
Det är dags för att trimma Revo men som min rygg är så funkar det inte.

Kram på er.