Idag var jag och Jouline jätte rastlösa så vi tog och åkte hem till mina föräldrar som bor på en bondgård.
Vi ringde inte innan utan åkte bara dit och överraskade dem :) gissa om de blev glada. Gladast va J som äntligen fick träffa Mommo och Offa. (ja sist de sågs va ju i lördags)

Bara för att vi bor en bit ifrån dem så vill jag att de skall känna henne minst lika bra som Ds familj. Nu umgås vi inte heller direkt mycket längre så det jämnar ut sig.

Överlycklig sprang hon bort till hönorna, kossorna och fåren. Det är med ett stort varmt hjärta som jag gläder mig åt att Jouline får växa upp med alla djuren. Precis så som jag är uppvuxen.

Jouline har fastnat mycket för Offas katt
Måns. Han går och stryker sig mot J och när hon sätter sig ner så är han inte sen med att ligga tätt tätt intill henne.
*Mysigt* att få följa med Offa och ge kossorna vatten är också en höjdare. Inte är hon rädd heller :S lite mer respekt för de stora djuren önskar jag att hon hade (kommer säkert med åren)

Sen har vi morbror Sven-Arne att tacka för att en viss liten dam stank gris, ja så går det när man går barfota in till grisarna. Ja det är min älskade busiga storebror.

Förra veckan lämnade även min första
Hund jorden, älskade fina Mippe.
Mippe vi ses i nangijala. Jag kommer alltid att älska dig.

Ett sorgset avslut idag. Ja ibland kan det inte alltid vara glatt och lyckligt här. :'(

Haft en lång sommarpause här ifrån. Inte alls varit sugen på att blogga.
Semestern är över och tro det eller ej så längtade jag en smul tillbaka till vardagen igen men ändå kom ångesten krypandes när man började närma sig jobbet.

Dock skulle jag kunna vara hemma alltid med lilla J.


Vår sommar har bestått av bröllop i Stockholm, sol, bad, stranden, mys, kärlek och massa massa bus.
Vi har tagit alla dagar som de kommit och tagit allt med ro.


Idag va Jouline tillbaka hos dagmamman Ulla. Första gången som hon var skeptiskt till att bli lämnad där men när vattenbanan och alla dockorna kom fram så blev det andra bullar. När D skulle hämta så hade hon knappt velat med :D
Så en possitiv start.


En sak gör mig ledsen. Från att umgåtts
med J nästan varje helg till att nästan aldrig höra av sig längre tycker jag är
väldigt tråkigt.. Det är inte jag som kommer förlorar på de utan dem själva. Det är nu som man bildar ett band till henne det är nu som man skapar ett förtroende och en tillgivenhet till henne.

Sängen kallar och en ny dag står för dörren. Natti