Haft en lång sommarpause här ifrån. Inte alls varit sugen på att blogga.
Semestern är över och tro det eller ej så längtade jag en smul tillbaka till vardagen igen men ändå kom ångesten krypandes när man började närma sig jobbet.

Dock skulle jag kunna vara hemma alltid med lilla J.


Vår sommar har bestått av bröllop i Stockholm, sol, bad, stranden, mys, kärlek och massa massa bus.
Vi har tagit alla dagar som de kommit och tagit allt med ro.


Idag va Jouline tillbaka hos dagmamman Ulla. Första gången som hon var skeptiskt till att bli lämnad där men när vattenbanan och alla dockorna kom fram så blev det andra bullar. När D skulle hämta så hade hon knappt velat med :D
Så en possitiv start.


En sak gör mig ledsen. Från att umgåtts
med J nästan varje helg till att nästan aldrig höra av sig längre tycker jag är
väldigt tråkigt.. Det är inte jag som kommer förlorar på de utan dem själva. Det är nu som man bildar ett band till henne det är nu som man skapar ett förtroende och en tillgivenhet till henne.

Sängen kallar och en ny dag står för dörren. Natti